Norrbotten

Efter besöket i Stavaträsk åkte vi via Långträsk in i Norrbotten och ner till Piteå. Vi hittade logi för natten på ett vandrarhem vid Badhusparken, nära centrala Piteå. Huset hade en gång varit lasarett för hela regionen och vårt rum hade varit "Sal 8".

I kvällningen tog vi en promenad och upptäckte att även Piteå satsar på en skulpturpark, vid Nördfjärden, om än i mindre skala - än så länge.



HavAnde av Carina Edlund



 



Vid frukosten nästa dag (den 4 augusti) hade vi sällskap av ett antal unga dansare som var i Piteå för att träna en speciell dansteknik, "flying low", där relationen till golvet betonas. De höll till i nya vackra konserthuset Studio Acusticum, som vi tittade på från utsidan.

Vi körde sedan ut till det berömda Pite havsbad men just denna dag var det halvmulet och blåste svalt från norr så det var knappt några på stranden. Vi lockades inte heller att stanna utan fortsatte norrut.

I stället hittade vi en plats i lä vid Lule havsbad (nära Kallax flygplats) och låg där ett par timmar och solade och badade medan vi lyssnade på "Sommar" med Owe Wikström. Tvärs över fjärden låg fyra stora isbrytare (t. ex. Ymer, Frej, Atle) i väntan på andra tider.

Senare på eftermiddagen åkte vi in i Luleå och, efter ett kort besök i centrum, ut till världsarvet Gammelstads kyrkstad, belägen cirka en mil uppströms vid Luleälven. Kyrkstäder för långväga kyrkobesökare finns på olika platser i landet och att just Gammelstadens kyrkstad klassats som världsarv beror bland annat på att det är den största av dem alla med över 400 stugor bevarade. Till skillnad från "Bonnstan" i Skellefteå så är Gammelstad inte lika "museal" eftersom det finns hus (också en del av nyare slag) som används och det finns därför mer av vanligt liv i stan. Stugorna ligger i ett gytter längs vindlande smala gator i ett oregelbundet mönster runt Nederluleå kyrka, som är en ståtlig byggnad från 1400-talet.

                                                                                    

                                                                                                            
På väg mot Haparanda stannade vi till när vi korsade Kalixälven och såg den vackra kyrkan på andra sidan bron i Kalix. (Löjrommen lockade men vi for den förbi för att komma till Haparanda i tid för att hitta nattlogi).

Väl i Haparanda fick vi tips om en camping, Cape East, och for dit bara för att upptäcka att campingen var stängd sedan de öppnat ett nytt tjusigt spa-hotell på platsen. Efter ytterligare tips hittade vi en mycket liten camping vid Pettersbergs gård någon mil norrut. Den låg fint på sluttningen ner mot Torne älv. Efter att ha slagit upp tältet hade vi en mysig grillkväll vid älvstranden.

Den 5 augusti for vi tillbaka in till Haparanda, nu bland annat för att titta på ytterligare en kyrka, en modern skapelse från 1967. Någon vi pratade med sa att den hade rykte om sig att vara "Sveriges fulaste", men den visade sig vara en mycket högrest, mörk och stram byggnad med ett vackert kyrkorum med härligt ljusflöde från fönstren under de höga taken. Ritad av Bengt Larsson i en stil som han kallade "Rent hus".

 

Nästa världsarv var Struves meridianbåge, antagligen det mest oansenliga av världsarven och det minst spektakulära. Det består av 265 mätpunkter som ligger längs meridianen från Svarta havet till Hammerfest. Fyra av mätpunkterna ligger i Sverige, men de mest lättillgängliga ligger i Finland och vi besökte därför Torneå kyrka (som egentligen inte var en mätpunkt i sig, utan en referenspunkt) och ett ställe i höjd med Övertorneå, Aavasaksa. Under första hälften av 1800-talet genomförde den tysk-ryska astronomen Wilhelm von Struve triangelmätningar mellan olika punkter för att kunna bestämma Jordens storlek och form. Dessa mätningar visade att Jorden egentligen inte är klotrund utan oval och något plattare vid polerna. Struve kom fram till att breddgraderna är omkring 10 meter (!) kortare i Skandinavien än vid ekvatorn. Det mest intressanta med mätpunkterna i sig är väl att de är högt belägna och bjuder på fin utsikt över det omgivande landskapet; det kunde vi erfara i Aavasksa där man dessutom nu byggt ett utsiktstorn så att man kommer ovanför trädtopparna. Vi passerade också en mätpunkt på den svenska sidan vid Jupukka i höjd med Pajala.



Från utsiktstornet i Aavasaksa, Övertorneå t.v.

 Vi  åkte den vackra vägen längs Torne älv upp till Pajala. Vi passerade Kukkolaforsen där man fångar sik med håv direkt ur forsen. Vi kunde också titta på pågående forsränning. Vi köpte rökt sik och lokalproducerat lingonbröd och stannade sedan vid forsen vid Kattilakoski och åt detta till lunch tillsammans med kall öl.

Strax därefter passerade vi polcirkeln. Några mil senare såg vi vår första ren som sprang över vägen strax framför oss.

I Pajala tittade vi på det stora soluret på torget (man hävdar att det är världens största med 38,33 m. i diameter). Vi försökte titta på det gamla bruket och forsen i Kengis, men de var mindre lättillgängliga.

Resan fortsatte mot Kiruna och vi körde in i Lappland vid Masugnsbyn.

Fler bilder finns på www.google.com/profiles/hansgpersson under Norrlandsresan 2011; Norrbotten

Västerbotten

Vi for genom det mer flacka västerbottniska landskapet mot Björkarnas stad, Umeå. Kom fram vid lunchtid och åt lunch på Sjöbris nere vid älvstranden. Vi tog en promenad i centrum och fick en positiv känsla för stan. Kollade in en staty som ärggrön hamnade i blickfånget på torget. Det visade sig att Stig Lindberg var mannen bakom verket, och så lärde vi oss att Stig Lindberg ursprungligen kom från Umeå.

 

Vi var inriktade på skulpturparken i Umeå och for ut till Umedalen där en gång mentalsjukhuset var beläget. Idag utnyttjas byggnaderna för helt andra ändamål och runtom i stadsdelen finns idag ett stort antal skulpturer och varje år tillkommer nya verk, och många blir permanenta. Ett konstverk av Carina Gunnars hade direkt koppling till områdets historia; ett antal plåtbadkar var nedstuckna i gräsmattan som en påminnelse om de långbad som en gång var en vanlig behandlingsperiod för psykpatienter. En promenad genom parken bjöd på ständigt nya upptäckter och överraskningar, t. ex. en rad kavajer av olika slag uppträdda på rep högt uppe bland tallarna. Bland årets konstnärer fanns norrmannen Bård Breivik  med tre obelisker som anknöt till det gamla sjukhusets höga skorsten, där för övrigt en häst av Lin Peng hade fått en upphöjd position.



Carina Gunnars badkar i skulpturparken





Tre obelisker av Bård Breivik och Lin Pengs häst högst upp på skorstenen



Efter en intressant timme i skulpturparken fortsatte vi E4an mot Skellefteå. Stannade till för en fika vid Sävar där 1809 ett slag stod mellan svenska och ryska trupper. Fortsatte norrut och svängde ner mot Ratan vid kusten där en mareograf för att mäta vattenståndet funnits sedan 1890-talet. Idag står den på grund av landhöjningen bra mycket högre än havsytan och har ersatts av modernare utrustning. Även i Ratan möttes svenska och ryska trupper i augusti 1809 och det fanns inne i skogen gravar för svenskt befäl som stupat (men vad vi kunde se inga för soldaterna som stupade).

Vi kom till Skellefteå i kvällningen och hittade till Bovikens camping där vi satte upp vårt tält och somnade gott.

Följande dag (den 3 augusti) åkte vi in till centrum för diverse inköp och sedan för ett besök i "Bonnstan", en kyrkby som är väl bevarad i stort sett i sin ursprungliga form. Användes av långväga kyrkbesökare; kyrkplikt rådde men de som var långväga behövde inte komma till gudstjänst varje söndag. Men när de kom behövde någonstans att övernatta.



Skellefteå pampiga kyrka

 

Ett av resan viktigaste mål var att besöka platsen Emmas mamma kom från, Stavaträsk i Västerbottens inland. Emma hade kontaktat en av sina kusiner och vi for därför, via Boliden, till Jörn för att hälsa på Lanbert (stavas så!) Norlund och hans fru Linnea. Båda nu pensionerade men Lanbert fortfarande en hängiven jägare och stolt husse till prisbelönt norsk gråhund. De tog oss med på en tur, först till Österjörns kyrkogård där flera av anfäderna ligger begravda, och även Lanberts och Linneas dotter som tragiskt omkom i en bilolycka 1991, endast 19 år gammal. Upptäckte att även Sara Lidman är begravd här; en vacker liten grå sten med hennes namnteckning och det enda ordet "Lev!" inhuggna.

Vi for vidare till Stavaträsk och eftersom Lanbert hade nycklar till det som varit hans föräldrahem (Lanberts far var äldste sonen i  Emmas mors syskonskara och tog över bruket av fädernegården) blev vi visade runt både i själva huset, i vedboden, dasset och lagården. En intressant tidsresa eftersom det fanns gott om gamla prylar bevarade och även en hel del moderna saker. Man kan lätt föreställa sig slitet på gården med skog, jordbruk och några få djur. Detta var alltså platsen där Emmas mamma, Rudia, växte upp - ett litet hemman som låg för sig självt långt ute i skogen.

Emma framför lagårn i Klintå, Stavaträsk.

Härifrån åkte vi vidare mot Norrbotten.

Fler bilder finns på www.google.com/profiles/hansgpersson under Norrlandsresan 2011; Västerbotten

Ångermanland

Vi bokade nattlogi på vandrarhem i Härnösand och fick ett vackert rum på gaveln i ett gammalt hus på Franzéngatan precis vid domkyrkan (Sveriges minsta). Middag på restaurang Skeppet  vid kanalen som skiljer  Härnön från fastlandet. Innehavaren var ölentusiast och vi provade på två goda ölsorter: Samuel Adams på fat och Staropramen Granat.

Den 1 augusti fortsatte resan norrut och vi kom snart till nya Höga Kusten-bron som är ett imponerande bygge, Sveriges längsta hängbro, med 182 meter höga pyloner. Rastplatsen på andra sidan bjöd på fin utsikt över bron och Ångermanälven.

Därifrån körde vi upp mot den gamla Sandöbron och över till Lunde. Fem människor dog där 1931 för militärens kulor när ett stort uppbåd demonstrerade mot strejkbrytare som tagits in för att göra jobbet i stället för strejkande arbetare. Händelsen fick avgörande betydelse för hur denna typ av konflikter skulle hanteras i fortsättningen och ledde också till förbud att använda militär mot civila. Idag finns på platsen ett fint utformat monument av Lenny Clarhäll och tavlor som berättar om vad som en gång hände på platsen.

Höga Kusten är ett av våra världsarv och var vårt nästa mål. Landhöjningen är här större än någon annanstans i världen vilket gett området status av världsarv. Dessutom är landskapet starkt kuperat och bjuder på många vackar vyer, inte minst en vacker sommardag som när vi passerade, med glittrande sjöar mellan åkrar och dramatiska berg. Vi tog oss ut till fiskeläget Bönhamn med dess karaktäristiska bebyggelse och vyer ut mot Bottenhavet.

Den stora upplevelsen för oss var dock Mannaminne, som Anders och Barbro Åberg skapat i Häggvik, en blandning av museum och nyskapande verkstad som fortfarande är under utveckling, med nya hus, nya samlingar och nya konstärer som tillkommer år efter år. Man skulle lätt kunna tillbringa en hel dag där och gå runt och fascineras av den kreativitet som kommer till så många varierande uttryck där.

Fram emot kvällen körde vi mot Örnsköldsvik och lyckades få rum på vandrarhemmet Vindarnas Hus. Huset hade för länge sedan varit ett ålderdomshem, men hade genomgått olika öden under åren. Innan det blev vandrarhem hade Roger Pontare ägt huset och i det rum vi fick hade han lämnat kvar en stor säng importerad från Asien någonstans. Kul säng och fint rum!

 

På förmiddagen den 2 augusti kollade vi in Örnsköldsvik en del. Det finns ett museum med en del konstverk av bygdens son Hans Hedberg, som vi tittade på. Vi imponerades också av backhoppningsanläggningen som ligger i omedelbar anslutning till stadens centrum. Några hoppare var i full gång och åkte på det konstgräs som finns i backen. Fick mig att minnas en av 50-talets stora svenska idrottmän, Bengt Eriksson från klubben Örnsköldsviks-klubben Friska Viljor. Har för mig att han tävlade i grenen nordisk kombination.

Färden fortsatte mot Västerbotten och Umeå.

Fler bilder från Ångermanland, många från Mannaminne, finns på www.google.com/profiles/hansgpersson under Norrlandsresan 2011: Ångermanland

Medelpad

Från Hudiksvall var det E4an rakt norrut som gällde, tills vi kom till Sundsvall. Parkerade mitt i stan och gick en sväng för att få en känsla av atmosfären i stan, inklusive den berömda trappan på hotell Knaust.

Sundsvall är en stad som vi under åren åkt förbi många gånger, men aldrig gett oss tid att titta närmare på, vilket vi lite grann kompenserade nu. Vi körde upp på Norra Stadsberget och åt picknick-lunch vid friluftsmuséet.

Vi fortsatte norrut och stannade till utanför Timrå vid Bengt Lindströms mastodontiska (30 meter) och färgstarka Y som står utmed E4an vid avfarten mot Midlanda flygplats och liksom sträcker armarna i vädret, mitt i "klyktattarnas" rike (benämningen användes retsamt av jämtar och andra grannar och har sitt ursprung i länsbokstaven Y, som tidigare stod på nummerskyltarna på bilar från Västernorrlands län). Dags för våfflor med hjortronsylt!

Även om Medelpad är ett litet landskap finns här mycket mer att se, men vi tog oss inte den tiden utan fortsatte in i Ångermanland.

Några bilder till finns på www.google.com/profiles/hansgpersson under Norrlandsresan 2011; Medelpad

Hälsingland

I  Hälsingland körde vi via Söderhamn den 30 juli först till Hårga, dock utan att ta oss upp på det mytiska berget där dansen ska ha begåtts. I stället stannade vi vid hembygsgården och fikade.

I Alfta tittade vi på Ols Anders-gården, som är en av de gårdar som har delar av de ursprungliga väggmålerierna bevarade. Jättefina målningar i det som varit gårdens "sommarhus". Som i många andra hälsingegårdar var övervåningen oinredd, byggd enbart för att skryta och demonstrera ägarens välmåga.

Vi fortsatte längs "stora hälsingegårdars väg" där det finns ovanligt många hälsingegårdar, och tittade på några av dem från utsidan. Hälsingegårdarna kan snart mycket väl läggas till på UNESCOs lista över världsarv.

Växbo lockade med sitt linneväveri och dessutom var det dags för en sen lunch. Vi satt vid den vackra kvarndammen och åt, och tittade sedan in på linneväveriet där tillverkningen denna söndag var begränsad till en hålkortsstyrd vävstol. Många ting lockade till inköp men priserna höll köplusten i någorlunda schack.

Vägen från Järvsö till Delsbo var mindre framkomlig pga. vägarbeten så vi körde en extra sväng via Ljusdal. I Delsbo hittade vi en campingplats vid en sjö med en mjuk och fin gräsmatta där det gick lätt att sätta upp tältet. Fast i det vackra vädret blev det svettigt ändå och det kändes extra skönt att sedan gå ner och bada.

Morgondopp dan efter (31 juli) och sedan blev det en hälsingegård till utanför Delsbo, Ol Ers i Västeräng.





Västeräng


Färden fortsatte den väldigt vackra vägen mellan Dellen-sjöarna (resultat av meteoritnedslag för mycket länge sedan), ner till Forsa och vidare till Hudiksvall. Många vacka trähus, men vi ägnade stan alldeles för kort tid, innan vi fortsatte norrut mot Medelpad.



Packhus och bro i Hudiksvall




Sördellen


Fler bilder från Hälsingland finns på www.google.com/profiles/hansgpersson under Norrlandsresan 2011; Hälsingland



Gästrikland

Vi lämnade Solna den 29 juli i mulet väder, men solen kom ett par mil norr om Uppsala. På bilradion följer vi debatten om det fasansfulla attentatet i Norge. En stilla undran över vilka reaktionerna blivit från olika håll om attentatsmannen haft andra politiska/etniska förtecken.

Första anhalt blir gamla järnbruket Söderfors, vid Dalälven där Norrland börjar, och så också vår norrländska resa. Fika vid ett "grekiskt tempel" i deras Engelska park.

                               

                                                        

Skaparbyn i Hedesunda, ritad av Ralph Erskine och färdigbyggd för ca. 10 år sedan, var nästa anhalt. Hemvist för Hedesundavävarna, men just för tillfället till vår överraskning också för två goda vänner från Uppsala som ägnar sig åt vävning respektive måleri, Berit Sahlström och Clartje Aarts. Erskines fantasieggande arkitektur kan säkert vara inspirerande för konstutövare av olika slag.



Clartje, Berit, Emma









Vi fortsatte till Sandviken för att titta på fler Erskine-hus, men nu vanliga bostadhus - fast lite ovanliga med tanke på Erskines speciella, lekfulla stil. I Gästrikland finns många hus och stadsdelar ritade av Erskine, ytterligare ett område ligger i Jädraås där Skogsbyn ligger, som vi också tittade på.

Vi har varit till Wij trädgårdar i Ockelbo några gånger förut, men det är alltid intressant att komma dit på nytt eftersom nya skapelser hela tiden tillkommer. Nytt för i år var bl.a. Eldens tempel (tyvärr stängt när vi kom dit) och lokal tillverkning av öl, Jädraöl (med typnamn som Vetefan, Bleke och Stolt) som vi köpte några flaskor av. Varje år på sommaren kan man också beskåda de fantasifulla skapelser årets elever på trädgårdsmästarutbildningen åstadkommit. I år hade de skapat trädgårdar på temat musik. Lady Gaga, Esbjörn Svensson Trio och, som i bilden nedan, Tomas di Leva, var bland inspiratörerna.

Vi missade en utställning med Ulla Viotti, men hittade i trädgården en härlig, murad fåtölj som hon gjort.

Ytterligare Erskine-hus skulle finnas i Axmar, men vi hittade det inte. Inte heller hittade vi campingplats. Däremot en uppställningsplats för husbilar, och ett antal personer som förberedde sig för countryfestival under kvällen. Så lika bra då att vi i stället for vidare till en campingplats i Vallvik. Låg vackert vid havet, men massor av småsten i marken gjorde uppsättningen av tältet till en tålamodsprövande historia. Till sist lyckades vi och kunde tillbringa vår första natt i vårt nya, fina tält.

Fler bilder finns på www.google.com/profiles/hansgpersson under Norrlandsresan 2011; Gästrikland