Norrbotten

Efter besöket i Stavaträsk åkte vi via Långträsk in i Norrbotten och ner till Piteå. Vi hittade logi för natten på ett vandrarhem vid Badhusparken, nära centrala Piteå. Huset hade en gång varit lasarett för hela regionen och vårt rum hade varit "Sal 8".

I kvällningen tog vi en promenad och upptäckte att även Piteå satsar på en skulpturpark, vid Nördfjärden, om än i mindre skala - än så länge.



HavAnde av Carina Edlund



 



Vid frukosten nästa dag (den 4 augusti) hade vi sällskap av ett antal unga dansare som var i Piteå för att träna en speciell dansteknik, "flying low", där relationen till golvet betonas. De höll till i nya vackra konserthuset Studio Acusticum, som vi tittade på från utsidan.

Vi körde sedan ut till det berömda Pite havsbad men just denna dag var det halvmulet och blåste svalt från norr så det var knappt några på stranden. Vi lockades inte heller att stanna utan fortsatte norrut.

I stället hittade vi en plats i lä vid Lule havsbad (nära Kallax flygplats) och låg där ett par timmar och solade och badade medan vi lyssnade på "Sommar" med Owe Wikström. Tvärs över fjärden låg fyra stora isbrytare (t. ex. Ymer, Frej, Atle) i väntan på andra tider.

Senare på eftermiddagen åkte vi in i Luleå och, efter ett kort besök i centrum, ut till världsarvet Gammelstads kyrkstad, belägen cirka en mil uppströms vid Luleälven. Kyrkstäder för långväga kyrkobesökare finns på olika platser i landet och att just Gammelstadens kyrkstad klassats som världsarv beror bland annat på att det är den största av dem alla med över 400 stugor bevarade. Till skillnad från "Bonnstan" i Skellefteå så är Gammelstad inte lika "museal" eftersom det finns hus (också en del av nyare slag) som används och det finns därför mer av vanligt liv i stan. Stugorna ligger i ett gytter längs vindlande smala gator i ett oregelbundet mönster runt Nederluleå kyrka, som är en ståtlig byggnad från 1400-talet.

                                                                                    

                                                                                                            
På väg mot Haparanda stannade vi till när vi korsade Kalixälven och såg den vackra kyrkan på andra sidan bron i Kalix. (Löjrommen lockade men vi for den förbi för att komma till Haparanda i tid för att hitta nattlogi).

Väl i Haparanda fick vi tips om en camping, Cape East, och for dit bara för att upptäcka att campingen var stängd sedan de öppnat ett nytt tjusigt spa-hotell på platsen. Efter ytterligare tips hittade vi en mycket liten camping vid Pettersbergs gård någon mil norrut. Den låg fint på sluttningen ner mot Torne älv. Efter att ha slagit upp tältet hade vi en mysig grillkväll vid älvstranden.

Den 5 augusti for vi tillbaka in till Haparanda, nu bland annat för att titta på ytterligare en kyrka, en modern skapelse från 1967. Någon vi pratade med sa att den hade rykte om sig att vara "Sveriges fulaste", men den visade sig vara en mycket högrest, mörk och stram byggnad med ett vackert kyrkorum med härligt ljusflöde från fönstren under de höga taken. Ritad av Bengt Larsson i en stil som han kallade "Rent hus".

 

Nästa världsarv var Struves meridianbåge, antagligen det mest oansenliga av världsarven och det minst spektakulära. Det består av 265 mätpunkter som ligger längs meridianen från Svarta havet till Hammerfest. Fyra av mätpunkterna ligger i Sverige, men de mest lättillgängliga ligger i Finland och vi besökte därför Torneå kyrka (som egentligen inte var en mätpunkt i sig, utan en referenspunkt) och ett ställe i höjd med Övertorneå, Aavasaksa. Under första hälften av 1800-talet genomförde den tysk-ryska astronomen Wilhelm von Struve triangelmätningar mellan olika punkter för att kunna bestämma Jordens storlek och form. Dessa mätningar visade att Jorden egentligen inte är klotrund utan oval och något plattare vid polerna. Struve kom fram till att breddgraderna är omkring 10 meter (!) kortare i Skandinavien än vid ekvatorn. Det mest intressanta med mätpunkterna i sig är väl att de är högt belägna och bjuder på fin utsikt över det omgivande landskapet; det kunde vi erfara i Aavasksa där man dessutom nu byggt ett utsiktstorn så att man kommer ovanför trädtopparna. Vi passerade också en mätpunkt på den svenska sidan vid Jupukka i höjd med Pajala.



Från utsiktstornet i Aavasaksa, Övertorneå t.v.

 Vi  åkte den vackra vägen längs Torne älv upp till Pajala. Vi passerade Kukkolaforsen där man fångar sik med håv direkt ur forsen. Vi kunde också titta på pågående forsränning. Vi köpte rökt sik och lokalproducerat lingonbröd och stannade sedan vid forsen vid Kattilakoski och åt detta till lunch tillsammans med kall öl.

Strax därefter passerade vi polcirkeln. Några mil senare såg vi vår första ren som sprang över vägen strax framför oss.

I Pajala tittade vi på det stora soluret på torget (man hävdar att det är världens största med 38,33 m. i diameter). Vi försökte titta på det gamla bruket och forsen i Kengis, men de var mindre lättillgängliga.

Resan fortsatte mot Kiruna och vi körde in i Lappland vid Masugnsbyn.

Fler bilder finns på www.google.com/profiles/hansgpersson under Norrlandsresan 2011; Norrbotten