Den 11 augusti kom vi till världsarvet Engelsbergs bruk i norra Västmanland, i kvällningen när allt var stängt och fick nöja oss med att från utsidan beskåda den vackra miljön belyst av kvällssolen. När vi for därifrån söderut mot Västerås skymtade vi en skulpturpark, och såg dessutom Oljeön, med världens första oljeraffinaderi (!), och sjön Åmänningen i otroligt vackert kvällsljus. Vi körde sedan raka vägen hem till Solna, angelägna att komma hem efter vår långa resa.
Men i Engelsberg hade det annonserats att den årliga Engelsbergsdagen med diverse aktiviteter skulle äga rum ett par dagar senare. Eftersom vi blivit så inspirerade av det vi sett av utanverket av detta världsarv och omgivningarna bestämde vi oss att åka tillbaka söndagen den 14 augusti. Om vi varit ensamma under vårt första besök så var där så mycket mer folk när vi kom dit andra gången. Vi gick med på en guidad visning och fick se olika byggnader, också från insidan, och fick förklarat hur de en gång i tiden hade använts. Vi fick till och med se när vattenhjulet i gamla smedjan kopplades in och drev räckhammaren och smälthammaren under ett öronbedövande oväsen. Även en blåsmaskin drivs av vattenhjulet och fungerar forfarande. I centrum för anläggningen finns den faluröda mulltimmerhyttan där malm smäts till järn under flera hundra år.
 |
| Mulltimmerhyttan |
 |
| Smälthammaren igång |
Bruket i Engelsberg byggdes vid ett vattendrag där det fanns tillräcklig fallhöjd för att driva vattenhjulen, medan malmen fraktades dit från gruvor i Norberg och andra platser i närheten, kalksten bröts en bit längre bort och träkol levererades från milor ute i de omgivande skogarna. Forbönder måste ha kommit i långa rader med sina leveranser under den kalla årstiden när det fanns slädföre. Lasterna vägdes in i våghuset och efter betalning fanns också en krog på bruksområdet där nog en en alldeles för stor del av pengarna hamnade.
 |
| Våghuset |
 |
| Krogen |
Bruket anlades 1681. Herrgården återuppbyggdes 1746 efter att den gamla brunnit. Flyglar och slaggstenstorn tillkom senare. Slaggstenstornen kallades av guiden Nöd & Lust eftersom det ena användes som lusthust medan det andra var avträde.
 |
| Slaggstenstornen Nöd & Lust |
De olika byggnaderna är välbevarade inte minst därför att den siste ägaren Axel Ax:son Johnson engagerade sig i dess bevarande, efter att ha ägt bruket endast i tre år innan det lades ner 1919 (efterfrågan på järn sjönk när första världskriget tog slut). Genom att det är så välbevarat är det lätt att föreställa sig hur det hårda arbetet på platsen en gång gick till.
Fler bilder från bruket finns på www.google.com/profiles/hansgpersson i albumet Engelsbergs bruk
Skulpturparken
Efter besöket på bruket fikade vi på Kafé Fågelsången som hade en mängd skulpturer i trädgården, inte minst av Uppsala-konstnären Kenth Wahlbeck.
 |
| Kenth Wahlbeck: The Puzzled Choir |
Det var ändå bara en föraning av vad vi sedan kunde se i skulpturparken intill, den vi bara skymtat ett par dagar tidigare. I det vackra årummet mellan bruket och sjön Åmänningen har under de senaste åren en spännande skulpturpark växt fram bestående av ca 30 olika verk.
En del konstnärer var "gamla bekanta", som Lars Vilks (här med Servicetornet Livslögnen) och Peter Tillberg (med några roliga Trattgubbar). En gammal favorit från Uppsala, Sanne Sihms, deltog med ett verk kallat Visuell musik.
Temat för året var: "Energi - ta i trä". (En del verk stod kvar sedan tidigare år och anknöt inte till temat).Vi promenerade omkring i den vackra parken en god stund och gladdes åt fantasin och skaparkraften som finns samlad där.
 |
| Skulpturer blir man glad av |
Fler bilder från skulpturparken, med namn på konstärer och verk finns på www.google.com/profiles/hansgpersson i albumet Skulpturparken i Engelsberg 2011
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar